Roteln gillar Buco Nero eftersom restaurangen uppenbarligen - likt Lunchroteln - är hemlig. En enda stor, svart dörr med initialerna "BN" långt upp är den enda indikationen på att det finns något på platsen. Det liknar närmast New York, där de allra hottaste barerna och restaurangerna knappt går att hitta in till även om man står precis utanför.
Dock: det blir ändå ett myndigt "hur var det här då" till Buco Nero. När roteln beställer Piccata med risotto i fem exemplar, betalar går och sätter sig, så håller det inte att efter alldeles för lång tid och utan information komma bärande på tomatsåsgratinerade kycklingbröstfiléer med gnocchi. Fortfarande utan att säga något. Och endast efter att Roteln frågat var i h-vete de har hittat sitt recept på så kallad Piccata erkänna att "den var slut..."
Och kompensationen? Varsin kaffe av valfritt slag! Intäktsbortfall för BN 20 spänn per skaft, råvarukostnad 90 öre.
Inspektör Good Cop vill trots detta ändå meddela att Buco Nero faktiskt är en riktig restaurang, där man för sina 99 kronor får professionellt lagad och fräsch mat. Förutom självtag av grönsallad av god kvalitet och stenugnsbakat surdegsbröd at will, så ingår även en soppa som förrätt i priset. Espresso på maten för 10 spänn.
Buco Nero, om ni bara hittar ett bättre förhållande till sanningen och marknadsföringsetik, så att ni inte säljer sålda varor, så kommer Lunchroteln att återvända med glatt humör.
