Albert & Jack's, Engelbrektsgatan 3

Roteln: "Eh, ursäkta, men det var faktiskt en sten i salladen med räkor som jag fick."
Albert & Jack's systerdotter: "Aha, ah, men det är bulgur och quinoa...."

Så? Så då ska det vara sten i maten?
Eller känns bulgor och quinoa som sten när man tuggar det?

Eller är bulgur och quinoa så härligt att man får acceptera nackdelen med stenarna?
Eller är det oundvikligt att stenar följer om man lagar med bulgur och quinoa?

Rotelns analysavdelning kämpar fortfarande med konsekvenslogik och förklaringsmodeller. Under tiden kan nån annan - förslagsvis bovar - gå och betala överpriser i New-York-wannabeinredning.

Välja burgare för nybörjare

OK, vi måste skaffa oss bättre vanor. Roteln halkade in på Vurma idag igen, en bra stund efter lunchrushen. Därmed var top-option på dagens-lunch-listan så klart slut. Vi satsade på ett av de stående korten, nämligen "ostburgare med pommes" för 129:-.

Det ska vi inte göra igen. Står man på Birger Jarlsgatan mellan Stureplan och Jarlaplan och vill ha burgare, då går man till Texas i Stureplansänden, eller till Saddle'n'Sabre i Jarlaplansänden.

Vurmas burgare var studsig, lätt bränd och innehöll hårda små smulor [läs: malda benbitar]. På Texas får man en god coleslaw i en liten skål bredvid - på Vurma fick man Santa Marias milda tacosalsa... Ketchupen var en löjlig no-name sort med dagissmak i röd mjukplastflaska.

God damn och Jesus Christ säger vi bara och rättar till sheriffstjärnan under servetten. Och till Vurma säger vi "Sluta burga!"

Nämnde vi förresten att burgarna på Texas kostar mellan 105 och 115?