Sportbarer är mycket speciella. Det är inte barer där man sportar (jämför bowlinghall med servering eller liknande). På en Sportbar sitter man och krökar medan man tittar på andra som sportar. På stora TV-skärmar. "Grabbar, kan vi byta bord, jag ser bara fem bildskärmar samtidigt".
O'Learys är en sportbar, som på vardagar erbjuder lunchrätter med klassiskt sylta-upplägg: ta en bricka, beställ vid bardisken, se killen i kassan lasta upp rätten du valt från rostfria kantiner på din tallrik, ta betalt (89 kronor), tappa upp en lättöl. Salladsbuffé med vitkål, morötter, konserverade ananasbitar, konserverade majskorn och diverse röror tillverkade av gårdagens meny.
Roteln spred riskerna och tog dels rårakor med fläsk och lingon, dels fläskpiccata med tomatsås och ris. Rårakan fascinerade, eftersom den inte innehåll ett spår av några rårivna potatisar, utan hade en gryn-svampig konsistens påminnande om mannagrynsgröt. Roteln konstaterade krasst att rårakan troligen anlänt till O'Learys i form av smet i en 20-litershink levererad av Martin Olsson storcash. Usch då.
Såväl fläskskivor och rårakor var i övrigt rikligt dekorerade med den typ svarta stekflagor som indikerar ett dåligt (eller icke alls) rengjort stekbord. Detta fick en av Rotelns inspektörer att omedelbart börja fippla med mobilen för att hitta numret till miljö & hälsa.
Fläskpiccatan å andra sidan kändes helt som den skulle - förutsatt att det varit en wienerschnitzel. Roteln känner sig tämligen övertygad om att även den så kallade piccatan kom nästan-färdig, panerad och allt. Kanske fryst tillsammans med 50 kompisar i en stor genomskinlig plastsäck. På etiketten stod det med största sannolikhet "schnitzel". Följde det med en instruktion till säcken stod det antagligen så här: "Servera med tomatsås och italiensk musik (kallas piccata), eller kapris och sardell (kallas wienerschnitzel).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar