Eftersom Rotelns chef är en i huvudsak cynisk och svårflörtad träbock kan man tänka sig att restaurangen Vurma skulle ha ett svårt startläge. Med väggarna målade i hare krishna-kulörer som turkos, orange och rosa i skojig kombination med hötorgsmålningar föreställande förföriska zigenerskor och tapeter med storblommigt rosenmönster känner sig Rotelchefen rent pensionsmässig.
Med facit i hand kan det dock konstateras att Vurma (som ligger i Kjellssons gamla lokal) levererar på matfronten. Vid fler tillfällen än bara det officiella inspektionsbesöket har Vurma serverat utmärkt tillagad, välsmakande rätter kompletterade med en fräsch salladsbuffé. Priset är 95 kronor, vilket är i det högre segmentet, men som man säger: hellre betala en krona för hallon är 50 öre för skit.
Vurma behöver bara se upp med en enda sak. Personalen har en otydlig stil där det är svårt att som gäst avgöra vem som är en prao-slacker och vem som är hovmästare. Det är svårt att inte tänka tanken att det är ett gäng kompisar som "leker restaurang" och helst inte vill ha så mycket besvär med gäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar